Just some regular bullshit

Ibland kan jag känna att jag bara behöver skriva av mej lite, känns som att det kommer bli så i det här inlägget.

Jag är väl inte direkt den personen som gillar att blotta mitt liv för främmande människor, så därför kommer jag inte att berätta en del saker. Kommer inte förklara allt.

Ni som vet ni vet, ni andra kan bara gissa.

Har nu gått ungefär ett halvår sedan jag började, det funkar bra men det finns perioder då allt känns meningslöst, att jag inte kommer överens med en person där de gör mej inte specilet mkt. Jag har bestämt mig nu för att aldrig gilla honom så då är det så det får bli.

Vissa dagar är det med glädje i kroppen man går innanför deras dörrar, andra dagar är det med ångest å panik.

Det finns så mkt jag har förlorat på vägen, men de är nu som jag kan se att det inte var något att ha.

Mina vänner är dom bästa man kan ha, jag vet att dom finns där dag som natt, precis som jag finns där för dom.

I bland har jag undrat hur jag har klara av allt hela tiden, men svaret jag kom fram till är att jag har inte gjort de, jag har bara gömt allt inom mig. Det var dock ingen bra lösning eftersom det till slut inte finns någon plats kvar. 

Men se, här är jag idag och jag gör framsteg och jag tömmer min kropp på allt jag samlat på mig

Mitt liv är inte perfekt, men vems är de